Romboleden, etapp 6: Smedjebacken - Ludvika

(Se här för första etappen och mer information om Romboleden)

Efter att medvetet ha tagit en längre runda runt en sjö (Norra Bärken) på förra etappen fram till Smedjebacken, så var det nu dags för en "omväg" som faktiskt var en ordinarie del av Romboleden, nämligen den på vägen mot Ludvika. Då rundar man Haggen på dess södra sida via Snöån, och det innebär en total vandringssträcka på c:a 27 km.

Vi valde spontant att avvika vid Vinarn (röd linje) för att få se mer av sjön, men tyvärr dök ingen fin stig upp där vägen tog slut på kartan utan det blev 20 minuters traskande genom igenväxta kalhyggen så detta är ingen väg för den bekväme vandraren.

I övrigt var den vackraste sträckan vägen från Snöån upp till Ludvika, med flera fina vyer över sjön och en del intressanta hus.

Avfärd från stationen i Smedjebacken, denna etapp i sällskap med eminenta vandraren och lärarkollegan Karin.

"Macken i Smedjebacken" ;-)

 Tydligen är Nedre Hillen en populär plats för fiske. Vi såg tre stycken fiskare här.

Och någon som lämnat sina prylar övergivna.

 Nedlagda Hasses handel i Hagge.

Granar *över* ingången...

Övermogna lingon

Bävrar i full fart, hade ordnat en liten damm.

Här tog vägen slut tyvärr.

Vackert men svårhittat.

Micke på älgpass. Hoppas ingen tar illa upp... ;-)

Vägen över vattnet vid Snöån

Minnesmärke i Snöån: 

"År 1921 - 1923 byggdes denna väg som nödhjälpsarbete av Södra Sveriges statsarbeten". 

Att bygga vägar, plantera skog mm via nödhjälpsarbeten var en arbetsmarknadsåtgärd som mellan 1918 - 1924 hölls i av Skogssällskapet och sedermera Södra Sveriges statsarbeten.

 Vad detta var undrade vi också.

Välanvänd anslagstavla

Färgglada fönster

Även om stationen i Ludvika var en estetisk besvikelse efter de vackra i Smedjebacken och Söderbärke, var vi glada att nå fram till dagens målgång. 

13 minuters tågfärd på tillbakafärden till bilen i Smedjebacken som ersättningen för 6 timmars promenad - moderna transporter är fantastiska!

Romboleden, etapp 1: Munktorp - Köping

I Europa finns ett system med pilgrimsleder med anor från katolska tider där kanske Jakobsleden till Santiago de Compostela är den mest kända, men här i norden har vi också ett "kändishelgon", nämligen S:t Olav i Trondheim. Jag växte själv upp i Jämtland och orter som Pilgrimstad vittnade om att landskapet passerat många pilgrimer under historiens gång.

I det sekulariserade och lutheranska Sverige är förstås iden om att vandra för sin religions skull inte speciellt vanlig, men det behöver inte hindra en från att gå förfäders spår som en naturupplevelse och att erfara lite andlighet. Svenska Kyrkan har av och till gjort några insatser för att märka ut dessa leder som delvis fallit i glömska, och Romboleden från Köping till Trondheim är en av dem.

Egentligen börjar leden i Munktorp där Västmanlands helgon, den engelske cluniacensmunken David, ligger begraven. Vill ni läsa mer finns det en bok, Romboleden från Mälaren till Nidaros att beställa, eller så läser ni Svenska Kyrkans pdf-fil här (hittar den inte längre att ladda ner på nätet).

Jag gick etapp 1, som är c:a 15 km lång. Starten sker vid Munktorps kyrka (bakom Munktorpsskolan), dit ni kan ta er med bil eller bus 515 från Västerås (79:- den 6 mars 2014). Vid nordvästra delen av kyrkområdet finns en liten sliten skylt om att leden startar.

Leden är sparsamt utmärkt men om man bara håller regeln att gå rakt fram genom korsningar som saknar skyltning ordnar det sig. Jag var mest tveksam vid punkt 1 där vägarna grenade sig, och vid 2 där mitt lokalsinne spelade mig spratt så jag tvekade över om riktningen kunde vara rätt (men skylten där var otvedtydig). Vid punkt 3 börjar Köpings tätort och där slutar på sätt och viss leden och du kan ta den väg som passar till Kyrkan. Mitt förslag är att följa Östanågatan rakt ner till centrum.
Allt i allt var etapp 1 som man kan förvänta sig, ett tillfälle för självreflektion och slingrande smala asfaltsvägar i ett ganska grönt och öppet landskap med tillräckligt med skogspartier för att göra det intressant.

Chickens

Här är första punkten jag nämnde. Gå rakt fram så dyker en skylt upp efter kullen.

Det första villaområdet i Köping var ett fascinerande misch-masch av byggnadsstilar på ett sätt jag aldrig sätt förut, från röd-vit träkåks-romantik till modern funkisvilla. Kul.

Munktorps kyrka var stängd, men Köpings kyrka var öppen och uppvärmd (mellan 8-16 tor jag på vardagar) så det var perfekt för lite vila och summering i huvudet.

Härligt hus

Minnen av svunna tider

Roligt mini-hotell i tågstationen

Slut på etapp 1. Hem och vila.